måndag 25 januari 2016

I believe in angels

I have a dream, a song to sing
To help me cope with anything
If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I'll cross the stream, I have a dream

I have a dream, a fantasy
To help me through reality
And my destination makes it worth the while
Pushing through the darkness still another mile
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I'll cross the stream, I have a dream
I'll cross the stream, I have a dream

I have a dream, a song to sing
To help me cope with anything
If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail
I believe in angels

Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I'll cross the stream, I have a dream
I'll cross the stream, I have a dream











Abba - I have a dream
/Linda

söndag 25 oktober 2015

Mitt ljus lyser inte starkare för....

Jag älskar samtal om livet, hur vi agerar och reagerar. Vad vi tänker om vår existens och varför vi valt just detta liv.
Senaste tiden har jag funderat på många av dessa frågor och vad jag behöver i mitt liv som jag lever nu. Att få och ge kärlek är en grundsten men även att visa respekt för allt levande. Till djur, människor och naturen. Och efter det tragiska i Trollhättan blir det ännu mer tydligt att vi ser liv på olika sätt. 
Helgen som var har jag skickat många tankar till alla som drabbats av detta onödiga våld som finns i världen. Där att äga är mer viktigt än att se med ljus i ögonen på det vi har runt oss.
Det är sorg att det finns sådan trångsynthet och mycket mörker runt oss.
Men för mig hjälper det att leva efter det Paul martinellli säger: 
-mitt ljus lyser inte starkare bara för att jag blåser ut någon annans.
Kram 

fredag 16 oktober 2015

livets bok

Kanske är min lite sliten, lite ruggad i kanterna, vissa sidor är fyllda med vackra ord och andra är mer tomma och små uttryckstecken. Vissa kapitel är långa och riktigt spännande och andra en tom sida.  
För varje liv jag har desto mer sidor kan jag fylla, för varje möte jag har desto mer sidor kan jag fylla. och om jag en dag tar mig för att läsa den vet jag precis vad jag skulle slå upp. 
Det är alla dagar med dig, för du förgyller mina liv med glans, kärlek och värme. En dag utan dig är dessa tomma sidor. Där något fattas, där jag inte känner mig hel. 
/Linda

torsdag 24 september 2015

Du är viktig.....

Jag älskar att möta andra människor. Att få lyssna på vad dom har att säga. Och att få utforska livet tillsammans i samtal. Jag har mina nära att göra det med.
En del träffar jag ofta och länge och sedan har det trillat in några som jag möter sällan men orden tillsammans ger så mycket. Jag saknar er och dessa samtal, där vi blir klokare av varandras tankar.
Där det är ok att visa vem man är, vad man upplever och hur det känns.
För mig är det viktigt att få höra hur din värld ser ut, för i det ser jag även min värld klarare.
/Linda 

torsdag 10 september 2015

Me-time

Jag har mina stunder, när jag bara umgås med mig själv. Jag har lärt mig att tycka om att umgås med bara mig själv och nu trivs jag i mitt sällskap.
Innan jag lärde mig det var jag nog ett ganska tråkigt, rastlöst och oroligt umgänge. jag kan ju tycka det ter sig lite konstigt att man inte trivs med sig själv i ensamhet eftersom jag hänger med mig själv hela dagarna. Nu för tiden hittar jag på massa saker. Yogar, läser, går promenader, fikar och shoppar helt i min ensamhet. Oj vad bra saker som kommer fram då. från att tänka jag är inte riktigt klok som ska göra saker själv till att oj vad jag egentligen är klok.

Vi pratar så mycket om möten och att umgås socialt men sällan umgås med bara sig själv. Me-time är nu en del i mitt liv och då när det faller på och familjen inte har tid med mig, då passar jag på minsann.

/Linda

fredag 4 september 2015

Insikter kan komma snabbt men även växa fram...

Det kan ta ett liv att förstå vem man är och ibland kan det ta ett ögonblick att hitta en pusselbit.
Jag ska förklara närmare vad jag menar. Under hela mitt liv har jag alltid hört att jag pratar mycket, pratar för fort, låter och är yvig i mitt kroppsspråk. Vilket har för mig varit en liten konflikt i mitt huvud då jag själv känner mig ganska blyg och har behov av att har min egen area fri runt mig.

Att höra att jag var just så blev ett tag en negativ spiral som skapade dåligt självförtroende och känslan av att ingen egentligen ville vara med mig då jag blev den där jobbiga. Jag minns att jag blev ledsen och kände mig enormt ensam vid vissa stunder. Att ingen såg vem jag var utan bara det som fanns på ytan. Det blir en tung sten att bära som liten. Ytan jag satte på i tonåren blev utåtagerande och jag blev det alla sa. Lät mycket, syntes mycket och en hård yta som var så välpolerad att ingen hörde mitt riktiga jag.

Dom senaste 11 åren jag plockat fram 100-tals med pusselbitar om mig själv, tittat på, lyssnat på och försökt förstå hur hela bilden ser ut.  Och att byta bild på sig själv är absolut det svåraste. Och i veckan gjorde jag ett personlighetstest som gav ett helt annat svar än jag själv förväntade mig. Det var lite svårt att ta till beskrivningen men i efterhand insåg jag att det stämde helt och hållet.
Och nu kan jag förstå mer varför jag i vissa situationer går in i en pratig och yvig roll. Det är absolut när jag inte känner mig säker på min plats eller att jag är i en stor grupp där det finns så många olika energier att jag inte hinner sålla och sätta upp en mur så inte allt slinker in.

Bara denna veckan har jag hamnat i min egen grop vid 2 tillfällen och tack vare att jag nu börjar bli  medveten kunde jag ändå sänka garden lite och låta stunden ha sin gång och inte lägga en orolighet att inte vara omtyckt för mitt yviga jag.

Förra året pratade jag med en klok kvinna som sa: Du är en gammal själ i en energifylld kropp och hon har så rätt. Jag är en levnadsglad person med mycket rörelse i kroppen. Gärna glädjeskutt och skrattar högt men jag är också den som behöver sitta i lugn och söka i livsfrågor och lugn.
Jag tänker på alla dessa barn i skolåldern som är som jag, vissa säger HSP och jag kan absolut förstå varför. Highly Sensitive Person. Läs gärna mer här.

I den miljön som är i en skola eller större arbetsplatser kan vara otroligt krävande och jag inser att mitt sätt i sådana sammanhang är att vända ut och in på mig själv för att hantera det. Idag när jag tittar på mina barns klasser jag hittar mig själv snabbt i vissa barn. Dess värre är det just dom som får sitta med dom barn som tar plats, låter och har myror i kroppen. Jag vet inte om det är tanken att dessa känsliga barn ska få dom lite mer aktiva barnen att lugna ner sig?

I mina ögon helt fel. 

Det blir ett mycket större glapp mellan dessa fina själar som är så olika.

Så vad har jag kommit fram till egentligen? Jo, att lära mig att hantera situationer. Att titta djupare på mitt agerande och att denna bloggen är som den heter -Min resa i Livet-

Fortsättning följer….

/Linda

fredag 28 augusti 2015

Från tanke till handling...

Tänk vilka fina vänner jag har runt om mig. Fina vänner med varma tankar.
Detta räcker länge, när jag får ett sms på jobbet precis när jag känner att jag tappar bort mig i allt som ska göras och listan på tok för lång. 
Tack fina du 💗
/Linda